Övergiven

Ensam och övergiven

Två av mina bästa kolleger har lämnat mig. Lämnat mig kvar, nästan alldeles ensam, på skolan. Rossie fick en liten, eller snarare ganska stor, pojke i onsdags och dagen efter började Kristina på sitt nya jobb. I onsdags hade vi en uteaktivitetsdag på jobbet. Jag var sambandscentral och så hade jag hand om hinderbanestationen. Gjorde en elev jättebesviken. Det var åtta grupper och till alla grupper ropade jag - Wow, ni är nog den bästa gruppen jag har haft...Ni är jätteduktiga...bla bla bla bla. Ja, ni vet lite peppning. När jag ropade så här kommer eleven förbi och säger helt allvarligt - Men Åsa, du sa ju precis samma sak till oss, att vi var det bästa laget....Säger du samma sak till alla, frågade hon väldigt besviket. Jag kunde bara svara -ja.
Åter till mina gamla kolleger, de verkar trivas alldeles utmärkt i sina nya liv och jag har ju faktiskt några trevliga kolleger kvar... Men ni är båda väldigt saknade!

De fina bilderna är tagna av en annan kollega, som heter Jan.